En handfull västgötar har valts in i Svenska Akademien, t ex Johan Henrik Kellgren, Verner von Heidenstam, Gunnar Wennerberg och Johannes Edfeldt. Alla dessa är i dag mer eller mindre kända på grund sitt författarskap. En av 1800-talets akademiledamöter är däremot totalt bortglömd; det är den från skövdetrakten härstammande Carl Kullberg. Hans sparsamma poetiska produktion är i dag onjutbar och hans många översättningar samla sedan många år damm i bibliotekens magasin. I bästa fall.

I det stormaktstida Sverige hävdades på fullt allvar av lärda män, att Sverige var urhemmet för hela världen. Svenskar hade lånat namn åt grekiska provinser och romerska hjältar och gudar. Peloponessos hade fått sitt namn efter Pelle på näset och Hercules kom av det svenska namnet Härkalle. Berget Ida hade lånat sitt namn från Idre i Dalarna och Västgoter och Östgoter härstammade från Väster- och Östergötland och cimbrerna från Simrishamn. De beryktade vandalerna var däremot inte svenskättade; de kom från Vendsyssel i Danmark.