1980-1989

1980 Uranbrytning i Ranstad?

Detta var året då kärnkraftsomröstningen ägde rum och statsminister Thorbjörn Fälldin var för den skull i Skara och talade för Linje 3, som på sitt program hade kärnkraftens avskaffande. Han påstod att Olof Palme med sin Linje 2, som innebar både avveckling och fortsatt kärnenergi, var inkonsekvent och hade naturligtvis inget alls till övers för Linje 1, som ville bygga fler reaktorer.

Fälldin förde också in en lokal fråga i debatten. Sedan en tid hade försöks– och provbrytning av uran pågått i Ranstad och den lovade statsministern att stoppa om hans linje vann. ”Uran skall inte behövas om kärnkraften avvecklas, detta grundämne bidrar till spridning av kärnvapen och i stället bör försök med alternativa energikällor uppmuntras.”

Efter en het debatt var det så dags för folkomröstningen, som gav till resultat att Linje 1 fick 18 %, Linje 2 39 % och Linje 3 38 %. Kärnkraftsanhängarna förklarade sig som segrare men Linje 3:s kampanjledare, Lennart Daleus, lovade fortsatt envist och aktivt motstånd. Ett påtagligt resultat för Skaraborg av folkomröstningen blev dock att uranbrytningen i Ranstad upphörde efter att knappast ens på allvar ha kommit i gång.

1981 Det nya Stadshuset invigt

De första nordiska drejarmästerskapen ägde rum i Lidköping och på Läckö sågs utställningen Adlig prakt – folklig möda av 90.000 människor.

På den Lefwanderska tomten vid Skaragatan hade sedan månader rått en febril byggnadsverksamhet; där skulle ett nytt, efterlängtat Stadshus få plats. I september var det så dags för invigning med 300 inbjudna, som fick lyssna till musik och tal. Kommunalrådet Lennart Blom välkomnade, landshövding Karl Frithiofson invigde och centrala byggnadskommitténs ordförande Per Boode berättade stolt att byggnadskalkylerna på 36 miljoner hållit, att huset var på 11.00 kvm, hade 218 rum, plats för 70 bilar i källaren och 1500 löpmeter för arkivet.

Bakgrunden till den vackra konstnärliga utsmyckningen i entréhallen förklarades för imponerade åhörare av konstnären själv, Carl – Harry Stålhane. Han berättade, att de sju pelarna symboliserade de sju kommuner som 1969 införlivats med Lidköping och att den stora väggreliefen berättade om Lidköpings stads historia. Grundliga historiska studier låg bakom konstverket och en guidebok om tankar och detaljer i utsmyckningen hade utarbetats av landsantikvarien Sven Axel Hallbäck.

1982 Utsiktstornet på Kinnekulle nedbrunnet

Under året visades i TV en serie av Dag Stålsjö om Svea rikes vagga, som blev mycket älskad men också omdebatterad och kritiserad. En historisk debatt i Skara mellan den konventionelle historikern och museichefen i Skara, Ulf Erik Hagberg, och västgötaskolans parhästar Dag Stålsjö och Mac Key samlade fullt hus och gav prov på frisk munhuggning och oförenliga åsikter.

En måndagsmorgon i april kunde radion meddela att utsiktstornet på Kinnekulle brunnit ned. Med det försvann en viktig del av Kinnekulles turisthistoria. Det var byggt 1892 i s k schweizerstil och klätt med fjällpanel och uppfördes på initiativ av hovmarskalken och baronen Carl Klingspor, som var en pionjär inom turismen och också lät bygga Råbäcks Turisthotell. Tornet hade på senare år förfallit och stängts för allmänheten och blivit ett tillhåll för mindre trevliga besökare. Deras slarv med eld var antagligen orsak till branden.

Tragiskt nog skulle dagen efter branden en stor renovering sättas i gång. Tornet hade blivit byggnadsminnesförklarat och Riksantikvarieämbetet hade ställt 600.000 kr till förfogande för restaureringen. Länge var det tveksamt om dessa pengar fick disponeras för en nybyggnad, men det problemet löstes till allas belåtenhet och efter något år kunde turister och ortsbor gå uppför ett nytt torns många trappor och beundra den magnifika utsikten mot Dalsland, Kålland, Vänerskärgården och de västgötska platåbergen.

1983 Asea-Cylinda expanderar i Jung

I Lidköping vill Kulturnämnden bevara arbetarbostäderna i Ekholmsgården i kvarteret Ajax. En namninsamling görs med NLT som initiativtagare. Det ansågs viktigt att bevara en kulturhistorisk miljö som även visade hur de små i samhället bodde och levde. Till slut lyckades opinionen påverka politikerna och Ekholmsgården är i dag en väl bevarad gårdsinteriör.

På Spårön hittades resterna av en stockbåt, som på initiativ av Wilhelm Nilson Dag togs tillvara och tidsbestämdes med dendrokronologi. Den visade sig vara från 265 e Kr och därmed en av Sveriges allra äldsta båtar.

Om man i Lidköping tittade bakåt så blickade man i stället intensivt framåt i Jung. Där hade storföretaget Asea – Cylinda fortsatt den expansion, som inletts några år tidigare. Småföretagaren Karl Erik Andersson hade i blygsam skala startat tillverkning av tvättmaskiner 1944, men nu hade fabriken vuxit till 500 anställda och hade senaste året nyanställt ca 50 arbetare. VD Torsten Körsell säger i en intervju, att de anställda kommer från Vara kommun och är pålitliga och kunniga och att han personligen känner de flesta. Han poängterar att företaget slår vakt om kvalité i sina disk- och tvättmaskiner och att det har lett till stora försäljningsframgångar i såväl Norden som i USA och Australien. Framgången har inte varit gratis utan beror på hårt och målmedvetet arbete och på att den småländska företagarandan har en utlöpare i Jung. VD:n anser att företaget har goda framtidsutsikter och kan komma att utvecklas ytterligare.

Det gamla jordbruks – Vara har med Volvos etablering och Asea – Cylindas expansion lyckosamt förvandlats till en modern industrikommun.

1984 Brottarna firar nya triumfer

Halle – och Hunneberg får som vanligt besök av kung Carl Gustav på älgjakt och det kungliga jaktsällskapet skjuter 37 älgar; en av dem hade turen att träffas av en kunglig kula.

Den årliga fyrstadsbrottningen gick denna höst i Osby, där hemmalaget mötte brottare från Örgryte, Lidköping och Västerås. Göteborgarna var favoriter och i Lidköpingsklubben var alla oroliga för att Frank Andersson skulle missa tävlingen. Den charmfulle men bohemiske världsmästaren hade ofta en förmåga att glömma bort seriematcher eller vara upptagen av andra begivenheter än brottning. I sista stund dök han dock upp i Osby, men i sitt uttröttade tillstånd höll han på att missa invägningen. Han fick väckas av lagledaren ”Pompis” Lundell, som i en taxi fick med sig en yrvaken Frank till tävlingarna.

Där gjorde västeråsaren Lars Gustafsson sensation genom att besegra Frank Andersson, men Gustafsson vägde faktiskt 30 kg mer, så Frank var åtminstone delvis ursäktad. LAS lyckades åter, för tionde gången, vinna Fyrstadstävlingen sedan de tunga brottarna, Magnus Fredriksson, Sören Claesson och Lennart Lundell gjort avgörande insatser. Som så många gånger förr avgjorde ”Prosten” Lundell hela tävlingen genom att i 100 kilosklassen besegra Västerås Adrian Berg von Linde. Det bidrog till att LAS vann hela tävlingen på bättre matchkvot. ”Prosten” påstod att detta var hans sista tävling och ett mera lyckosamt avsked kunde han inte tagit.

Fler mästerskap skulle snart erövras av de framgångsrika brottarna från Lidköpings Atletsällskap, som är den mest framgångsrika brottarföreningen i Sverige med över 120 svenska mästerskapstitlar, individuellt och i lag. Ivar Sjölin tog klubbens första SM 1950 och tack vare en intensiv ungdomsverksamhet, länge med Erik ”Pajen” Strömberg som pådrivare och tränare, har egna förmågor, som ofta blivit internationellas stjärnor, sedan ständigt dykt upp. Klubben är verkligen värt all beundran!

1985 Bronsålderssköldar funna på Kålland

– Jag har hittat nåt som ser ut som ett grönt lock, sa lantbrukaren Bert Ivarsson på Fröslunda gård, när han ringde upp Länsmuseet i Skara för att meddela vad han funnit under sin plöjning. Det var den 1 november som han gjorde sitt sensationella fynd av vad som senare skulle visa sig vara flera bronsålderssköldar.

I efterhand bör alla svenskar vara tacksamma för att Bert stoppade plöjningen och kontaktade museet. Ett par plogfåror till och det märkliga fyndet hade varit helt förstört och förvandlat till ett par påsar metallskrot.

Fördjupning:

Ett av Nordens förnämsta bronsåldersfynd

Redan dagen efter det sensationella fyndet var Länsmuseets arkeologer på plats för att besiktiga vad Bert Ivarsson funnit. De häpnade när de begrep, att det var resterna av flera bronssköldar som låg i den sura madjorden. Med hänsyn till den stundande vintern beslöts dock att uppskjuta en noggrannare undersökning av fyndplatsen till våren.

De metallbitar som plöjts upp sändes till Arkeologiska Forskningslaboratoriet i Stockholm för undersökning och där fick man ett besvärligt arbete. Bronsbitarna var bara 0,3 – 0,5 mm tjocka och fulla med smuts och jord. När sedan utgrävningen av fyndplatsen startade i maj, hittade arkelogerna till sin glädje inte mindre än ca 16 sköldar; många svårt skadade men flera i så gott som ursprungligt skick.

Datering och tillverkningsort

Sköldarna väckte stor uppståndelse i så gott som hela världen; de var unika. I Sverige hade bara en liknande sköld tidigare hittats och i hela Europa bara ett tjugotal. Efter en fyndort i Tyskland kallades de Herzsprungsköldar och de från Fröslunda var alla av denna typ.

Forskare anser att alla sådana sköldar måste ha tillverkats utom Norden, tillverkningssättet påminner om en teknik som fanns nere i Salzkammergut i Österrike, där den s k Hallstattkulturen omkring 600 f. Kr. var känd för en betydande metallhantering. Sköldarna måste alltså ha importerats till Västergötland och kanske betalats med skinn, slavar och bärnsten; fyndet från Fröslunda blir ytterligare ett exempel på den internationalism som präglar bronsåldern.

Sköldarna var mycket tunna, inte ens en millimeter tjocka, 60 cm breda, konstnärligt utsmyckade och med mycket små handtag på baksidan. Deras praktiska betydelse i strid måste ha varit liten, pilar har utan svårighet gått rakt igenom och svärdshugg måste ha demolerat dem.

Användning

När Fröslundasköldarna var i bruk för mer än 2600 år sedan var de guldglänsande och liknade solskivor. Troligen har de använts som prakt- eller processionssköldar; kanske i kultiska sammanhang. Både hos etrusker, romare och greker har arkeologer funnit sköldar avbildade och i Gamla Testamentet kan vi läsa om skölden som statussymbol; det berättas t ex att kung Salomo inför mötet med drottningen av Saba lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld.

Mycket ter sig oklart om de praktfulla Fröslundasköldarna, men sannolikt har de lagts ned i en grund och dyig Vänervik som offer till något högre gudaväsen. Kanske som en bön om värme och bättre klimat? De offrandes situation måste dock ha varit utomordentlig svår, annars hade de inte sänkt ned sina dyrbara sköldar, stammens kultsymboler och stoltheter i vattnet. Sköldarna kan naturligtvis ha gömts i viken inför ett fientligt anfall men forskare anser detta mindre troligt.

Kanske kan de frågor som Fröslundasköldarna ställer besvaras när Skalundahögen grävs ut. Är den uppförd över en bronsåldersfurste vid Vänern, som i sitt tempel förvarat de dyrbara sköldarna, men känt sig tvungen att offra dem till gudarna?

Slutgiltig placering

Efter en omfattande konservering av sköldarna beslutades det, efter en del diskussioner, att de skulle stanna i Skaraborg. De är naturligtvis av riksintresse men hamnade till slut på det nybyggda Länsmuseet i Skara, som tagit hand om dem på ett förtjänstfullt sätt och visar dem överskådligt med ett suggestivt bildspel. Alternativet hade varit Historiska museet i Stockholm, men där finns ju redan det mesta av Västergötlands arkeologiska skatter; Skaraborgarna kan nu glädja sig åt att de fick behålla en av de bästa.

1986 Tyska ubåtskaptener sålde olja till Thunbolagets båtar

Samma dag, den 28 februari, som Olof Palme mördas i Stockholm fyller Helge Källson, den välkände redaren i Lidköping 80 år. I en intervju för NLT passar han då på att avslöja tidigare okända fakta från Andra världskriget. Han berättar, att Thunbolaget under kriget hade den största småbåtsflottan i Östersjön, men att det var besvärligt att skaffa dieselolja till den. Rederiet fick satsa på ångfartyg, elva köptes in och två av dem gick på gengas. De gammaldags skutor som befraktades fick hissa segel så snart det blåste och tvingades använda tjärolja till sina motorer.

Men tyska och ryska ubåtar patrullerade i Östersjön och erbjöd sig ofta att sälja dieselolja till Thunbolagets motorfartyg. De låg vanligen ute halvårsvis och ville gärna byta till sig färskvaror och cigaretter. Dessutom hade de gott om olja och plötsligt dök de upp vid sidan av handelsfartygen, lade sig långsides och olja tankades över sedan pris och mängd överenskommits. Många ubåtskaptener blev goda vänner med de svenska befälhavarna efter upprepade affärer och säkert kunde de stoppa oljeinkomsterna i egen ficka.

Helge Källson ansåg sig nu 40 år efter krigsslutet kunna avslöja dessa händelser och påpekade det märkliga i att krigförande ubåtar hjälpte till att förbättra försörjningsläget i Sverige. Deras olja gjorde att vår import av t ex kol, koks, salt och briketter underlättades.

1987 Medför sopeldningen att det föds missbildade barn?

Under en vecka på sensommaren var hela Sveriges uppmärksamhet riktad på Lidköping. Orsaken var att det inom en dryg vecka fötts sex barn med läpp- eller gomspalt på Lidköpings BB. Dessutom hade flera nyfödda barn hjärtfel. Missbildningarna sattes med nyväckt miljötänkande i samband med sopförbränningen i det nya fjärrvärmeverket. Många misstänkte att alltför mycket dioxin släpptes ut. Röken från soporna blåste vid de förhärskande sydvästvindarna mot Kinnekulle och de flesta missbildade barnen hade Götene som hemort; detta stärkte misstankarna om att sopröken var miljöfarlig.

Politiker i Lidköping fick kalla fötter och på allvar övervägdes att stoppa sopförbränningen. En inkallad expertgrupp med representanter från Länsstyrelsen och BB i Lidköping avfärdade dock dioxinutsläppen som orsak till missbildningarna. I Göteborg hade sopor bränts i större omfattning och under längre tid utan att biverkningar konstaterats. Värmeverket i Lidköping hade också godkända värden i sina rökutsläpp och experterna ville se skadorna på de nyfödda som slumpmässiga och orsakade av alkohol, tobak, lösningsmedel, läkemedel och ärftlighet.

Stridens vågor gick höga under lång tid, men den utredning som tillsattes ansåg sig efter noggranna mätningar kunna konstatera att dioxinutsläppen inte var orsaken till missbildningarna och sopeldningen i Lidköping har därför fortsatt i ökad skala. Miljötänkandet har dock gjort att reningen av röken från fjärrvärmeverket blivit bättre och att källsorteringen utvecklats.

1988 Evy Palm blir trea i London maraton

Sedan flera år hade Evy Palm tillhört den svenska löpareliten på långdistans. Hon började sin framgångsrika löparkarriär först i fyrtioårsåldern men lyckades inom några år sätta svenska rekord, vinna landskamper och Svenska mästerskap. Hon var uthållig och konditionsstark och tävlade på sträckor från 3000 m till maraton.

Vid ett av världens främsta maratonlopp, Londonmaran, lyckades hon detta år med bragden att bli trea. Vann för fjärde gången gjorde den duktiga norskan Ingrid Kristiansen men Evy var inte långt efter.

– Med detta lopp har Evy kvalificerat sig till OS i Söul, sade en imponerad representant från Svenska Friidrottsförbundet. Detta gladde Evy: – Jag har alltid drömt om att tävla olympiskt, och bryr mig egentligen inte om placering, bara själva deltagandet skall bli en upplevelse.

De olympiska spelen blev säkert också ett minne för livet för den duktiga Lidköpingslöparen och resultatet kunde hon vara nöjd med. Hon fullföljde i god stil det ansträngande maratonloppet och kom 24:a på en bra tid. Evy fortsatte sedan att tävla under flera år och nådde då nya framgångar.

1989 Är Lidköping ett svenskt Hollywood?

Den Lidköpingsbördige filmregissören Mats – Helge Olsson hade under flera år spelat in massor av actionfilmer i sin gamla hemstad.

I februari är han i gång igen, han har en studio på Kållandsgatan men spelar helst in sina scener utomhus. Svalnäs, kalkbrottet på Kinnekulle, Cementas gamla fabrik i Hällekis och Stadsträdgården är ofta använda miljöer. Där har under mörka nätter pistolbeväpnade skurkar jagat vackra blondiner och blodiga lik legat i högar på marken

Stolt berättar Mats – Helge för NLT : – I går togs de sista scenerna i en film och idag har vi börjat med en ny och om en månad ska vi ha fem till klara. Hittills har vi under ett år spelat in 24 filmer. Mats – Helge har för omväxlings skull denna gång anställt en känd regissör. Det är den 70-årige Arne Mattsson, känd för mästerverken Hon dansade en sommar och Hemsöborna, som nu har slängt allt kvalitetstänkande överbord och nu ägnar sig åt dussinfilm. – Stör honom inte, säger Mats-Helge, han har ett helt filmmanus i huvet och han jobbar oerhört snabbt och hatar omtagningar.

Alla produktioner spelades in på engelska för en internationell marknad, men knappast någon kom upp på den ordinarie biorepertoaren och kanske var det tur det, recensenternas omdömen måste ha blivit förödande. Mats – Helge ersatte kvalitet med kvantitet och det var inte så lyckat; snart skulle Trollhättan inta platsen som filmhuvudstad och kallas Trollywood, men där gjordes ambitiösa filmer av seriösa producenter. Det kan inte med bästa vilja i världen påstås om inspelningarna i Lidköping.