Sofie Sager blev berömd både i Sverige och USA

Ulf Beijbom är en känd och kunnig historiker med emigrationen från Sverige till USA som specialitet. Han har gett ut många böcker med utvandrarhistoria och nu har ytterligare en kommit. Den heter Utvandrarkvinnor och i den skildrar han de öden svenska pigor, industriarbeterskor och hemmadöttrar kunde gå till mötes i 1800-talets USA. En av dem som får stort utrymme i boken är Sofie Sager och det beror på att hon gjorde stora insatser för att förbättra kvinnans ställning i det manssamhälle som var förhärskande på hennes tid.

Sofie Sager var född 1825 i Byarum, men familjen ägde Ryfors bruk utanför Mullsjö och många släktingar var förmögna. Hennes far kom dock på obestånd och dog och lilla Sofie utackorderades till släktingarna på Ryfors. Därifrån skickades hon som tonåring till en flickpension i Jönköping men upptäckte att eleverna kunde mer än lärarinnorna och slutade därför. En tid försörjde hon sig sedan som guvernant på olika västgötska herrgårdar, men beslöt 1848 att pröva sin lycka i Stockholm. Där tog hon in på ett billigt pensionat, som snart visade sig vara en förtäckt bordell och när värdinnans antydningar och erbjudanden om arbete blev allt skamlösare flydde Sofie i panik.

Hon hade då funnit sig tillrätta som en av de första svenska symaskinsömmerskorna, men lönen var urusel och hon träffar en fanjunkare Möller som erbjuder henne rum och beskydd ” mot något litet handtag som jag kan behöva”. Sofie var dock alldeles för oskuldsfull för att begripa vad detta handtag innebar och efter svår misshandel och våldtäktsförsök flyr hon åter i panik. Nu har hon dock tur och träffar en läkare som undersöker henne och hjälper henne att stämma den brutale fanjunkaren inför tinget. Hon blir den första svenska kvinnan som vågar lagsöka en våldtäktsman. Därmed är ”Sagerska målet” inlett och det följs av tidens tidningar med oblyga referat och snuskiga antydninger. Sofie fick utstå mycket spott och spe och bedömdes inte ha stor möjlighet att vinna sitt mål. Men Möller dömdes till allas förvåning för våldtäktsförsök och Sofie Sager blev en beundrad om än skandalomsusad kändis.

Hennes ställning i samhället hade stärkts och hon började hålla föreläsningar, ge sig ut på turnéer och skriva artiklar. På detta sätt försökte hon påvisa kvinnans ojämlika ställning i samhället. Hon hade stor framgång i Stockholm, lade Uppsala för sina fötter, fick dansa med sångarprinsen Gustaf och hyllades på studentbaler. Hennes sätt att klä sig och uppföra sig väckte dock anstöt men hennes program för att göra kvinnan myndig, ge henne rätt till arbete, utbildning och lika arvsrätt fick många anhängare, naturligtvis mest kvinnor. Männen attraherades mer av hennes skönhet, frispråkighet och det smått skandalomsusade liv hon förde.

Symaskinen var dock hennes fasta punkt i tillvaron, den bekostade hennes skrifter, turnéer, kläder och uppehälle och så småningom också hennes resa till New York. Fredrika Bremers rapporter från det amerikanska drömlandet torde ha inspirerat Sofie och 1859 finner man henne som hotellstäderska på Manhattan. Via en arbetsförmedling blir hon sedan husföreståndarinna hos en musikprofessor och gifter sig med honom. Sin kamp för kvinnoemancipationen ger hon dock inte upp. I sitt nya hemland håller hon, trots sin bristfälliga engelska, föredrag och ger ut böcker för att försöka förbättra kvinnans ställning i USA. Hon dog 1903.

Hennes kamp för kvinnans frigörelse i Sverige är betydelsefull medan hennes inflytande i USA är mer perifert. Sofie Sager betraktades under sin levnad av många män som en halvtokig fjolla som skrev löjeväckande skrifter. De omdömena skymtar mellan raderna i Nordisk Familjebok av år 1916 men har i en senare upplaga ändrats till den mer sanna och rättvisa åsikten ”pionjär för kvinnoemancipationen i Sverige”. I våra dagar har Sofie Sager fått en allt starkare ställning, inte bara inom den feministiska rörelsen, utan hennes kamp för kvinnans jämställdhet har väckt respekt och beundran hos de flesta nutidsmänniskor.

Sagerska huset i Stockholm uppfördes av en förmögen släkting till Sofie och köptes 1989 av staten för att tjänstgöra som bostad åt statsministern; följaktligen residerar nu Fredrik Reinfeldt där.

Införd i NLT 2007