Knut Schröder (1859-1936) var i närmare 30 år verksam som redaktör på NLT. Han kom till Lidköping 1898 som utbildad läkare. Sina studier hade han bedrivit i Uppsala, där han också varit kamrat med Hjalmar Branting. I Lidköping öppnade Schröder praktik som läkare och i annonser i NLT under en följd av år annonserade han om sina effektiva och för tiden moderna behandlingsmetoder med massage, elektricitet, magnetism och ultravioletta strålar. Han var även under många år omtyckt brunnsläkare vid badanstalten i Lundsbrunn.

Knut Schröder var vid sidan av sin gärning som läkare också en flitig och duktig skribent i NLT, som han också arrenderade under ett par år vid 1900-talets början. Han bevakade det politiska livet, skrev kåserier och gjorde också reportage om vad som tilldrog sig i Lidköping. Schröders skriverier uppskattades av Lidköpingsborna och gamla tidningslägg vittnar än i dag om att han var en driven journalist som inte slarvade med fakta. Han hade också god hand med svenska språket och skrev dessutom med humor och känsla.

Schröder var också en omtyckt sällskapsbroder med intresse för ordenslivet. Det medförde att han under 29 år, fram till sin död , var stormästare i TNJ. Där skrev han uppskattade spex som uppfördes på Stadshotellet under mycket skratt och jubel.

Ett bra exempel på Schröders journalistik är hans reportage i januari 1912 från fiskodlingen i Gamla badhuset. Annonser i NLT hade upplyst om att allmänheten fick göra besök där varje förmiddag och Schröder aktualiserar i en artikel odligen. Fiskeinstruktören Hjalmar Kardtman visar anläggningen för honom och berättar entusiastiskt om den. På ett korrekt och målande språk återges i reportaget hans upplysningar och läsekretsen får i detalj veta hur fisk odlas.

Schröder skriver att det i badhuskällaren står flera kar med rom och fiskyngel, det är röding, fetsik, Vätternstorsik och lax som odlas. Karen vattnas med ständigt strömmande kallt rådavatten som syrsätts genom att få rinna i flera avsatser. I varje kar finns ca 5000 romkorn som efter kläckningen förs över till större behållare. Där simmar just nu ca 50000 yngel, ungefär 14 mm stora. De kommer sedan, efter att ha växt till, att transporteras i tankar med en av stadens första lastbilar och sättas ut där det förekommer viktigt fiske. Lax och sik på Kållandsö, vid Såtenäs och Friel och rödingen i Vristulven, en skogssjö mellan Mariestad och Skövde.

Fiskeinstruktören är myckt mån om att påtala den samhällekonomiska betydelsen av fiskodlingen och menar att den är ett måste för fiskerinäringen och Schröder säger i sitt reportage inte emot honom. Han verkar i stället imponerad.

Denna fiskodling, som också kallas romkläckningsanstalt, i Gamla badhuset är i dag okänd för Lidköpingsborna, men en nästan hundraårig tidningsartikel ger den intressanta lokalhistoriska upplysningen. Man får också lära sig att fiskodling inte är en modern företeelse, som man gärna frestas tro, utan att den har en minst hundraårig historia.