Gatunamn med historia – Särnmarksgatan

A P Särnmark bekostade en vattenledning från Råda. Hejdade fortsatta koleraepidemier i Lidköping.

Införd i NLT Jun 2001

Under 1800-talet var kolera en av de mest fruktade sjukdomarna och närmare 100 miljoner människor beräknas ha dött i farsoten. I Sverige härjade den som värst åren 1834 och 1854. Dåtidens läkare stod hjälplösa, ingen visste hur smittan spreds eller vad som orsakade sjukdomen. Karantänbestämmelser infördes och avspärrningar gjordes men allt utan större verkan.

En iakttagelse som gjordes under epidemierna var den, att de fattigaste människorna drabbades mer än andra och läkarna anade att kolera orsakades av bristande hygien och dåligt vatten. Men ännu var bakterierna okända och läkarna famlade i blindo. En läkare i London som hette John Snow lade dock märke till att kolerafallen bland invånare runt Broad Street i fattigstadsdelen Soho var ovanligt många. Han upptäckte att alla där tog sitt vatten från en brunn i vars närhet det låg en stor latrin. Det var bara gatans bryggeriarbetare som höll sig friska och Snow kom snart på varför; de drack naturligtvis aldrig vatten. Snow lät ta bort pumphandtaget på den misstänkta brunnen och genast upphörde sjukdomsfallen.

Vattenfrågan i Lidköping.

Mycket skrevs naturligtvis i tidningar om koleran och det spekulerades i smittoorsaker och botemedel. Men många var efter Snows upptäckt övertygade om att dåligt vatten kunde vara en orsak till insjuknande.

I Lidköping var det ont om bra vatten, älvvattnet var smutsigt och de flesta brunnarna hade grumsigt och illasmakande vatten. Gott vatten fanns vid Kvarnegården och vid Lidaholm, men ägarna till brunnarna där tog bra betalt för sitt vatten.

Magistraten i Lidköping beslöt därför 1848 att undersöka om det var möjligt att dra en vattenledning från Råda till staden. Ett förslag lät vänta på sig, men sedan en koleraepidemi brutit ut 1853, då såväl stadens båda läkare, som stadens rikaste köpman, Gustaf Lidbeck dött, hände äntligen något. Och det är en mans förtjänst, nämligen handlanden A P Särnmark, som 1855 donerade 7500 riksdaler att till en vattenledning från Råda till Lidköping.

Ledningen.

Sedan länge kände man till att Råda ås var rik på vatten och många visste också att vattnet därifrån var rent och välsmakande. Nu satte man i gång att undersöka hur mycket vatten det fanns och det togs prover som analyserades av stadens apotekare. Eftersom Råda var en kronopark tvingades man också be Kungl Maj:t om lov att utnyttja marken. Det fick man och eftersom vattentillgång och vattenkvalitet bedömdes som bra, fick nu lantmätare och en kommitté i uppdrag att avväga, staka ut och sätta i gång bygget.

Till arbetsledare antogs en byggmästare från Värmland med erfarenhet från ledningsdragning, han hade också med sig två ”borrrkarlar” och nödiga verktyg. Från stadens skogar togs 700 stockar med 10 alnars längd och 8 tums diameter. Dessa genomborrades på längden med tre tum breda pumpstocksborr, varefter de omedelbart lades ned i ett två alnar djupt dike där de packades i blålera och björnmossa. Det var mycket noga med att stockarna kom ned i marken innan de hunnit torka.

Ledningen slutade på Nya Stadens torg där en reservoar, den s k Särnmarkska pumpen byggdes. Inga grenledningar fick dras enligt Särnmarks villkor; undantag gjordes för donator själv, han fick en vattenpost indragen till sin gård på Mellbygatan. Dessutom hade han förbehållit sig en årlig ränta om 5 % på donationskapitalet så länge han levde. Helt ideell var han tydligen inte, men hans är förtjänsten att inga fler fall av kolera inträffade i Lidköping.

Särnmarkska pumpen.

Den Särnmarkska pumpen på Nya Stadens torg var en tämligen hög åttakantig byggnad i tegel, som i sin spets hade en förgylld kula försedd med pipor ur vilka det vid högtidligare tillfällen strömmade vatten. Den var försedd med kranar men också med en slang avsedd för vattenkörare. En marmortavla på reservoaren hade en inskrift med följande text: ”År 1856 grundlades denna vattenledning af Handlanden A P Särnmark till ett tacksamt samhälles gagn. Flöde källa klar din flod, påminn om att Gud är god.”

Den nya vattenledningen med sitt förnämliga vatten blev snart mycket populär och vid torget samlades Lidköpings invånare inte bara för att hämta vatten utan också för att umgås. Där fick man höra de senaste nyheterna och där diskuterades både allmänna och personliga angelägenheter. Men staden växte och snart var den trånga trärörsledningen otillräcklig. Detta delvis på grund av att bryggardrängar med hästkärra i ottan tömde reservoaren och sedan också fick sällskap av ekipage från stadens nyetablerade industrier som alla hade stort behov av vatten. Det kunde dröja ända fram till förmiddagarna innan det runnit till så pass att de väntande husmödrarna kunde få sina krukor fyllda.

Ny ledning.

I närmare 50 år fungerade de Särnmarkska trärören, men när brandstodsbolagen började kräva brandposter på stadens gator, förstod de styrande att en ny ledning måste byggas. Även den fick sitt vatten från Råda och invigdes 1902, då också ett ståtligt vattentorn hade uppförts Särnmarks ledning blev nu överflödig, men stadsfullmäktige beslöt att räntan av de av Särnmark donerade medlen skulle användas till underhåll av den nya ledningen. Den gamla reservoaren revs och en ny Särnmarkspump uppfördes på Nya Stadens torg i den gamlas ställe. Där förband sig staden att för all framtid hålla vatten tillgängligt i enlighet med donationsbrevet från 1855. Nu är även den pumpen borta men en skapelse av Gunnar Nylund ser fortfarande till att donationsbrevets bestämmelser uppfylls.

Fortfarande kommer en liten del av Lidköpings vatten från Råda men det mesta pumpas numera upp från Kinneviken. Särnmarks gamla vattenledning finns det dock goda skäl att än i dag komma ihåg; den bidrog till att hejda nya koleraepidemier och räddade därigenom många människoliv.

Gatan med Särnmarks namn vill påminna om det.