Kållandsö Hembygds- och Fornminnesförening har nyligen firat sina 90 år. Det gjordes med en jubileumsfestlighet i Församlingshemmet, där 275 hembygdsvänner fick lyssna till Claes Astin och bli bjudna på kaffe, kakor och tårta. Hembygdsrörelsen är stark på Kållandsö, man har egen hembygdsgård med intressanta samlingar, ett stort fotoarkiv och ordnar välbesökta aktiviteter året om.

Vid jubileet presenterades en hembygdsbok, Kållandsö i gången tid, på närmare 500 sidor och i den har bokens tio författare på ett sakkunnigt och initierat lyckats beskriva livet på Kållandsö som det levdes förr. Hjälp har man haft av av muntliga traditioner men också av uppteckningar av främst skepparen Simon Granath, Johannes Andersson från gården Värnamo och Jakob Isaksson från Sunnerstagården.

Boken är aktuell genom att redogöra för de utgrävningar vid Sunnerby, som vittnar om förhistoriska bosättningar. Tyngdpunkten ligger dock på skildringar av folklivet i något nyare tid. Läsaren kan lära sig mycket om jordbruket förr och att det ibland slog fel med missväxt, hungersnöd och utflyttning som följd. Den intresserade läsaren får också veta hur många oxar, hästar och fjäderfä det existerade åren 1867 och fram till 1927.

Fisket var en tillgång på ön och bidrog till att rädda livet på många Kållandsöbor och i boken redogörs det noga för de olika redskap som förr användes vid fiske. En bild på en krake förklarar enkelt hur detta skjul från hedentid ser ut. Och på läckerheten stuvad lake, en Kållandsöspecialitet, ges ett gammalt recept. Hur namnet Spiken har kommit till förklaras också.

Intressanta kapitel i boken är förteckningar över utvandrade Otterstadsbor och över de indelta soldater som bott i olika torp på ön. Bröderna Larsson utvandrade till USA och lyckades bra over there, de gav namn åt distrikten Bernadotte och Alfsborg. Register från Wästgöta Dals regemente ger en bild av Sveriges krig, flera soldater satt fångna i Danmark på Karl XII:s tid och någon träffades av en kanonkula i Finland.

Sjöfarten har gamla anor på Kållandsö och flera kapitel ägnas åt hamnar och leder runt om i övärlden och naturligtvis berättas det om sjömanskrogar, särskilt då om den ökända krogen på Pirum. Flera fartygstyper har haft hemmahamn på ön, en del återges på foto och en noggrann förteckning över fartyg och skeppare från Kållandsö upptar flera sidor. De varv och båtbyggerier som drivit sin verksamhet får också stort utrymme. En märkligt fartyg byggdes under enkla förhållanden 1944 i Nya Nore, det hette Lilly och efter många år som lastfartyg, hamnade det i Karibien, där det under piratflagg seglade med turister.

Boken om det forna Kållandsö är faktaspäckad, författarna har fått med det mesta av bygdens historia, från folkrörelser till äppelsorter, postlinjer, kyrkor, herrgårdar, skolor, vargskall och dansbanor. Förtjänstfullt är att Läcköslott bara ägnas ett par sidor, om det har det redan skrivits hyllmetrar.

Boken Kållandsö i gången tid är rikt försedd med foton, den är gedigen och innehåller ovärderliga fakta. Den kommer säkert att bli en omtyckt julklapp. Vad man efterlyser är register över personer och gårdar. En läsare hade också lättare hittat i boken om fakta och berättelser samlats i kapitel med liknande innehåll t ex jordbruk, folkrörelser, original etc.