Peter Englund skriver om de vardagliga tingens historia i ny bok
Införd i NLT November 2003
Medlemmen i Svenska Akademien, Peter Englund, är en flitig författare. Ibland skriver han tunga historieverk av tegelstenstyp och i ibland väljer han att ge ut lite lättare böcker, i dubbel bemärkelse. Årets bok är av det senare slaget och heter Tystnadens historia. Det är en essäsamling, d. v. s. en samling uppsatser i skilda ämnen och Englund presenterar i den, på ett lärt och roande sätt viktiga händelser och uppfinningar, betydelsefulla för den vanliga människan i hennes dagliga tillvaro. Han visar att det inte är de stora slagen och de berömda kungarna som betytt mest i världshistorien utan i stället bruket av en massa självklarheter i vår vardag, t. ex. tandborsten, gemet, skruvmejseln, hamburgaren, skyltfönstren och glasögonen och det är historien om dessa som Englund har velat berätta.
Englund är en god berättare och han skriver gärna om dramatiska händelser. Han drar t. ex fram en händelse i Zululand 1879 då engelsmännen förlorade ett slag på grund av en fatal brist på skruvmejslar. Deras ammunition, 480 000 skott, var nämligen förvarad i stora trälårar, var och en försluten med nio bastanta, fastrostade skruvar. Men bara två skruvmejslar fanns tillgängliga varför ammunitionen aldrig kunde delas ut. Fler skruvmejslar hade rekvirerats av de engelska trupperna men på grund av militär byråkrati och dåliga förbindelser bakåt inte hunnit fram. Därför kunde zulukrigarna hugga ihjäl drygt 1700 engelsmän.
Skruven uppfanns redan på 1400-talet men tillverkades länge bara i liten skala av hantverkare. Vid tiden för engelsmännens nederlag i Zululand hade den dock blivit vanlig tack vare industrialismen och det härdade stålet. Skruven kom då att bli oumbärlig för all tillverkning med krav på precision, från lok till mikroskop.
Länge hade skruvhuvudet den raka enkla skåra som orsakat så många svordomar när skruvmejseln sluntit. Med bilindustrins framväxt föddes emellertid stjärnskruven och stjärnmejseln, först hos General Motors, helt enkelt för att den passade bättre till de löpande bandens elektriska skruvdragare.
Glasögonen är en europeisk uppfinning, en av de få. Den kom under 1200-talet och det tack vare att man i Europa kunde framställa ett bättre glas som gick att slipa. Men det dröjde innan man upptäckte att slipat glas kunde öka synskärpan hos människor som kommit upp i åren. Det tog också lång tid innan man kom på att fästa glasögonen vid öronen.
Englund är inte främmande för tanken att den moderna europeiska världsbilden tar sin början med konsten att slipa glas och att det är den som kom den dittills underlägsna europeiska civilisationen att överflygla den mer avancerade kinesiska och arabiska. Slipat glas kom nämligen att användas både till teleskop och mikroskop och gjorde att observationer blev viktigare än den nedärvda, sällan ifrågasatta antika lärdomen. Den naturvetenskapliga revolutionen kom på så sätt i gång.
Peter Englund gör också nedslag i Hollywood. Han avslöjar att hans ungdoms matinéhjälte, Errol Flynn, under sin levnad var en alkoholiserad slarver med nazistiska sympatier. Hans berömmelse från succéfilmerna Robin Hood och Slaghöken dalade snabbt och han trivdes varken med sig själv, sin fru eller sitt liv i Kalifornien. Därför drog han ut som frivillig i spanska inbördeskriget; han ville spela hjälte på riktigt. Där rapporterades han snart stupad. Det ryktet var dock betydligt överdrivet, Flynn sökte aldrig döden i Spanien, hans lättja, principlöshet och njutningslystnad var för stor. Bara på film dög han till att med vapen i hand rädda världen. Han dog 1959, märkt av sprit och droger.
Tjuren Ferdinand är också en Hollywoodprodukt och kommer snart åter att sitta under sin korkek i de svenska hemmen. Englund har kommit fram till att Ferdinand verkligen har funnits. Han hette dock Civilón och var under sin uppväxt inte så aggressiv som de andra tjurarna utan kunde matas med gräs av sin skötare och snart också klias och klappas. Och han tyckte om barn. Civilón undgick emellertid inte sitt öde, han forslades till tjurfäktningsarenan men gjorde där så bra motstånd att han benådades. I sin upphetsning vägrade han dock att gå ut från arenan. Först när hans skötare lockade honom med lite hö lugnade han ned sig, gnuggade mulen med honom och lät sig forslas till veterinärinrättningen för vård. Där kunde berättelsen slutat lyckligt och Ferdinands förebild skulle, efter sin konvalescens, åter få sitta under sin korkek. Tyvärr blev det inte så. Spanska inbördeskriget utbröt strax efter Civilóns framträdande och en avdelning hungriga soldater bröt sig in hos honom, han sköts, styckades och åts upp. Likt galten Särimner lever han dock upp varje julafton.
I Tystnadens historia skriver Englund naturligtvis också om tystnaden; hur den blir mer och mer sällsynt, bakgrundsbruset högre och affärernas säljande musik alltmer utstuderad. Han hinner också med att behandla människokroppens, tråkighetens och finansbubblornas historia. Dessutom tar han upp flera andra intressanta ämnen, också där visar han prov på sin humor och sin aktningsvärda lärdom.
Boken är försedd med trevliga färgbilder och som framgått av ovanstående innehåller den en spännande historisk pyttipanna, gjord på utvalda råvaror, lagad och kryddad av en skicklig kock och serverad med finess. Den bör stå högt upp på julklappslistan hos alla historieintresserade. Och de blir ju allt fler; få är de som kör sin historia till soptippen, risken är då att de själva sitter på lasset.
Peter Englund; Tystnadens historia och andra essäer. Atlantis. 271s