Vadsbo i våra hjärtan

Lagom till jul ligger på bokhandelsdiskarna i Skaraborg med omnejd en vacker bok med en myckenhet kulturhistoria från Vadsbo mellan pärmarna. Den heter ”I Vadsbobygd” och är en efterföljare till Vadsbo Härad, en bok som TSL gav ut 1992 för att fira tidningens 175 årsjubileum.

Vad kan då vara naturligare än att tidningen vill celebrera sin 180:e födelsedag på ett liknande sätt? Så har också skett. Den nya boken bygger på en artikelserie i TSL och heter alltså ”I Vadsbobygd”. Författare är Björn Nilsson och tecknaren heter Leiif Holgersson. Det är bara att konstatera att de tillsammans lyckats åstadkomma en på alla sätt läsvärd, lärorik, rolig och vacker bok.

Efter den förra boken, ”I Vadsbo Härad”, kunde man tro att Vadsbo var avbetat i fråga om skildringar av annorlunda människor och märkligheter av allehanda slag. Så var tack och lov inte fallet. Den nya boken är fylld av handplockad kuriosa och originella levnadsöden och läsaren kan njuta av 140 sidor, där fyndig och välskriven text ackompanjeras av akvareller och teckningar.

Material till boken har Björn Nilsson skaffat genom att intervjua olika sagesmän, ofta ihop med Leiif Holgersson och genom att plöja igenom hyllmetervis av hembygdsböcker från skilda socknar. Det ligger många timmars forskning och tusentals mils bilåkande samlade i boken och säkert är att många intervjuer gjorts i sista stund; de som har något att berätta om sin hembygd är sällan i sin första ungdom. Berättaren och konstnären har alltså räddat värdefull lokal historia åt eftervärlden och den finns nu samlad mellan bokens pärmar för evärdelig tid.

Persongalleri

En aldrig sinande ström av märkliga människor paraderar över bokens sidor, berömdheter som Stickan Andersson och Lanthandlarn Runo Sundberg varvas med okända storheter. Till de senare kan räknas indelte soldaten vid Skaraborgs regemente, Wadsbo Compagnie, Karl August Rosén i Lusatorpet n:o 229 i Hjälstads socken. Han var den siste indelte soldaten i sitt torp, tillträdde 1886 och var i tjänst till indelningsverkets avskaffande 1901. Hans liv och leverne skildras ingående i ord och teckningarna hjälper oss att få en uppfattning om en knekts strävsamma tillvaro och om en tid som flytt.

En märklig man, verksam i Leksbergs socken var Erik Hallberg, uppfinnare och industriman. Han var uppfylld av en närmast manisk uppfinnariver men hans namn får man nu mest söka i olika tingsprotokoll, alla hans djärva affärsidéer och geniala patent slutade i misslyckanden och konkurser. Han uppfann och tillverkade motorcyklar, flygplan, hårvatten, skokräm och tandkräm. Onekligen hade han ett brett register. Hans samtid hade svårt att ge honom ett rättvist omdöme. Var han en bluff eller ett geni? Svaret ges inte i boken men kapitlet om Erik Hallberg är ett av de roligaste.

Industrihistoria.

Vadsbo, denna typiska jordbruksbygd, har faktiskt en intressant industrihistoria. Inte bara förlagd till Mariestad, utan runt om på landsbygden har djärva finansiärer anställt strävsamma arbetare för att producera varor av skilda slag. Ofta i blygsam skala, men i alla fall. I boken presenteras bl.a. en trätoffelfabrik i Ransberg, glasbruket på Bromö, yllefabriken i Tidan och Westerstrands UR i Töreboda. En benstamp och en vädersåg skymtar också förbi på några sidor, men mest intressant är nog skildringen av malmbrytningen i Bergs socken. Här utvanns skiffer och alun men 1904 hittades radium. Detta nya grundämne skulle användas medicinskt och troddes bota nästan alla sjukdomar. Det betingade ett pris på 350 000 kr per gram och aktieägarna trodde sig ha hittat en guldgruva. Tyvärr hade man räknat fel, konkurs väntade bakom hörnet men kvar i vid Sotareliden och Karlsfors ligger imponerande slagghögar och vittnar om en svunnen, intensiv gruvindustri.

Mariestad

Självklart ges det gamla Mariestad, Vadsbos huvudstad, berättigat utrymme i boken; såväl tändsticksfabriken, domkyrkan som Moholmsbanan porträtteras i ord och bild. En titt in i Vadsbo museum hinns också med,s om sig bör, och dessutom får läsaren intressanta inblickar i Mariestads apoteks-, lasaretts- och tidningshistoria. En nostalgisk vandring längs Drottninggatan för 50 år sedan görs också. Där låg Mariestads Bryggeri, Söderbergs kiosk, Grevillihemmet och Löfvenskiöldska Husmoderskolan, vilka alla gamla stadsbor minns med saknad och vemod. Drottninggatan har faktiskt en egen historia.

Till dagens brutala verklighet förpassas man i kapitlet om residensbron. EU har nämligen vissa krav och synpunkter på broars mått och bärkraft och det påverkar i hög grad planerna på en ombyggnad av bron. Vi i Vadsbo får tydligen rätta oss efter beslut fattade i Bryssel och än värre lär det bli i framtiden, när vi hamnar i utkanten av Västra Götalands län. Det var bättre förr påpekar Björn Nilsson, då hade Vadsbo en central position i riket såväl historiskt som geografiskt.

Mörka sidor

Den gamla goda tiden var inte alltid så god, någon allmän dans på rosor förekom knappast, det får man klart för sig genom boken. Där skildras nämligen också livets mörka sidor, arresten i Hassle, superiet och vidskepelsen och galgbacken i Slätte får t ex sina egna kapitel. Framför allt skildringen av den dödsdömdes siste tid i livet innan bödeln med ett, förhoppningsvis, välriktat hugg skiljer huvudet från kroppen är gjord med medkänsla och inlevelse. Detta avsnitt med rubriken ”Mätta och välklädda mötte de döden på Fägremo” är nog bokens bästa.

Hembygdskänsla

Att rangordna de olika kapitlen är svårt, det finns för många bra och inga dåliga. Det beror i hög grad på att texter och bilder harmonierar och passar väl ihop.

Framhållas särskilt bör de speciella initialbokstäverna till varje kapitel, anfangerna; de är skickligt gjorda och Leiif Holgerssons uppfinningsrikedom är där beundransvärd. Anfangerna ger sidorna liv och stimulerar läslusten.

Det är bara att hoppas att ”I Vadsbobygd” läses av många, den innehåller spännande lokal historia som inte påträffas i läroböckerna. Just den egna socknens, stadens och häradets historia har vi idag mer än någonsin behov av. Där har vi våra rötter och utan dem vissnar vi. Mängden rotlösa människor runt om i Sverige bevisar den tesen.

En tanke vore att Björn Nilsson talar in valda delar av boken på band. Med det skulle man slå två flugor i en smäll; intresset för hembygden skulle öka och Mariestadsturismen skulle få ett uppsving. Tänk bara att resa per cykel eller bil över Sunnevad, Karleby, Odensåker, Kralsfors, Binneberg, Askeberga och Ymseborg och uppleva spännande historia, dramatiskt berättad på band. Det kunde vara något det!