Invandrarna som byggde Sverige

Från tidernas begynnelse har invandrare kommit till Sverige. I en nyutgiven bok visas hur olika invandrargrupper från 1000-talet fram till i dag fått snurr på ett ofta stagnerat och outvecklat Sverige. Detta är nyttig läsning för Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga.

Att Louis De Geer i spetsen för smideskunniga valloner kom med nya idéer till järnbruk och näringsliv är bekant för många, mindre känt är att även skottar, tyskar, judar, italienare och andra immigranter gjort stora insatser i Sverige. Det är i dag en försummad historia, men Anders Johnson visar i sin nya bok, Garpar, gipskatter och svartskaller, hur invandrare starkt bidragit till framsteg inom svenskt näringsliv, svensk industri och kultur.

En av industripionjärerna hette Reinhold Rademacher som 1655 flyttade sina 40 tyska smeder från Riga till Eskilstuna. Där startade han den metallvaruindustri med tillverkning av knivar, saxar, tänger spikar och nålar som länge skulle prägla Eskilstuna. Uppfinnarsnillet Christopher Polhem, bördig från Tyskland, kunde senare komma att känna tacksamhet för den teknik som Rademacher fört till Sverige.

Engelsmannen Samuel Owen lärde i början av 1800-talet svenskarna att handskas med ångmaskiner och det fick till följd att skottarna Keiller och Carnegie grundade industrier i Göteborg. Och i Motala Verkstad, grundad av tysken Baltzar von Platen, arbetade länge skotten Daniel Fraser som teknisk ledare. Andra invandrare som grundlade industrier var färgfabrikören Becker, tysk till börden och skogsindustripionjären Carl Kempe, verksam i Norrland men också han tyskbördig.

Även inom restaurang- och nöjesverksamheten har invandrare gjort stora insatser. Tysken Blanch grundade i Stockholm Blancheteatern 1879 men redan tidigare hade landsmannen Heinrich Berns öppnat Berns Salonger som fortfarande är ett nöjestempel. Fransmannen Cadier var kock på Stockholms slott, förestod sedan det fina Hôtel Rydberg men kom senare att grunda Grand Hôtel, som blev hans livsverk, ännu med stort renommé.

Svenskarnas förkärlek till sötsaker har länge tillgodosetts av invandrare. Chokladfirman Mazetti startades av en dansk och bröderna Cloetta från Schweiz ligger bakom den chokladfabrik som numer ligger i Östergötland. Också Marabou har utländsk bakgrund, fabriken startades av norrmannen Henning Throne-Holst.

Det stora familjeföretaget Bonniers leds nu av femte generationen. Grundaren var tysk-dansk och öppnade bokhandel i Stockholm 1829. Sedan dess har Bonniers blivit ett begrepp i Sverige med tidningsägande, bokförlag och inflytande i TV-kanaler. Bonnierfamiljen var judar och det var också Josef Sachs som startade Nordiska Kompaniet. Han låg också bakom EPA som han grundade tillsammans med östjuden och göteborgaren H G Turitz.

Våra dagars invandrare har också de i många fall visat sig som duktiga entreprenörer. Sveriges största företag med över 200 000 anställda är Securitas och grundades av dansken Erik Philip-Sörensen 1949. Tidningsmakaren Amelia Adamo kom från Italien till Sverige 1947 och har blivit berömd för framgångar med flera tidningar. Framgång har också italienaren Salvatore Grimaldi haft. Från att ha 1962 varit slipare i Köping startade han mekaniska företag för att till slut köpa aktiemajoriteten i Monark Stiga och på så sätt göra anspråk på titeln Europas cykelkung.

Anders Johnsons bok om invandrarnas betydelse för Sverige är rolig, lärorik och nydanande, den har en trevlig layout och är försedd med flera register ett otal intressanta illustrationer. Den lyfter fram en okänd historia som får läsaren att sannolikt instämma i Esaias Tegnérs berömda ord om att blott barbariet en gång var fosterländskt.

Anders Johnson: Garpar, gipskatter och svartskallar. SNS förlag. 304 s