En 80-årings memoarer.

Det är tacknämligt när äldre personer idag skriver ned minnen från sin aktiva tid. Tidsstämningar, personliga reflexioner och annars förbisedda detaljer kommer fram på ett annat sätt än i de konventionella historieböckerna. Pensionerade rådmannen Karl Erik Rosén har i dagarna gett ut sina memoarer, omspännande åren 1917-2000. Denna tid har förvisso varit händelserik och fylld av dramatik, något som medryckande och övertygande skildras i boken.

Karl Erik Rosén föddes 1917 i Jönköping och efter studenten där, blev han reservofficer vid I 16 i Halmstad och senare juridikstuderande i Uppsala. Hans studier sammanföll med tiden för Andra Världskriget och den unge reservofficeren hade många och täta inkallelser till beredskapstjänstgöring, något som delvis förryckte studierna.

Boken ger därför intressanta självupplevda inblickar i krigstidens Sverige, då vår beredskap inte alls var så god som Per Albin påstod. Rosén deltog i manövrar,utförde olika bevakningsuppdrag i södra Sverige och tjänstgjorde som kontrollant på de kritiserade permittenttågen mellan Norge och Sverige. Dessa var fyllda med tyska soldater som fick färdas genom det neutrala Sverige på grund av den svenska regeringens eftergiftspolitik.

Den mest spännande händelsen under Roséns beredskapstid var nog när en av hans mannar, en kusk, sköt ned en tysk Heinckelbombare med sin 6,5 mms karbin. Planet lågsniffade över Mölle och det slumpartade skottet träffade fördelardosan varför föraren tvingades nödlanda några kilometer från stranden. Besättningen räddades av en tysk jagare, men planet bogserades in till hamnen i Mölle och hjälpte nog till att höja beredskapsandan i hela Skåne.

När kriget tog slut hade Rosén fullbordat sina juridiska studier och hade nu att vikariera som notarie vid olika domsagor. Under en period 1945 tjänstgjorde han också i Lidköping vid Kinnefjärdings-, Kinne-, och Kållands häradsrätt. Häradshövding då var Härved Hellichius som skildras som en sympatisk människa; och då inte bara för att han bjöd på en överdådig gåsmiddag på Mårtensafton.

Rosén berättar i sina minnen att han vid ett tillfälle vid ett ting i Lidköping dömde tre personer för fylleri. Två fick böta 20 kr och en tredje 25 kr; detta på grund av upprepad förseelse.Vid samma ting fick en oljeverksarbetare från Kinne Kleva böta 5 kr för att ha cyklat utan att hålla i styret och två lidköpingsbor 10 kr för att de framfört cykel efter mörkrets inbrott utan tänd lykta. Det verkar ha varit ordning och reda i 40-talets Lidköping!

I juristkretsar går många historier om sovande nämndemän och Rosén bidrar med flera självupplevda. En utspelas i mörkaste Småland. Först hade avgjorts ett mål om olaga fiske som dragit ut på tiden. Sedan följde ett faderskapsmål. Även det tog sin rundliga tid och när rätten skulle ha enskild överläggning ville häradshövdingen kontrollera att nämndemännen följt med ordentligt. Han stötte därför till den som satt närmast, nämligen den äldste, som kallades häradsdomare, och frågade:

- "Hur ska vi nu döma i det här faderskapsmålet?"

När häradsdomaren mornat sig så svarade han prompt och yrvaket:

- "Böta 10 kr och redskapet förverkat till kronan."

Karl Erik Roséns karriär ledde så småningom till den nyinrättade Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg och han kom därefter att under lång tid att verka som rådman vid Stockholms rådhusrätt.

Roséns bok är ett intressant dokument från en tid som flytt, hans memoarer skildrar en nutidshistoria som många har egna minnen av medan en yngre generation genom boken ges en nyttig historielektion. Rosén skriver lättsamt och humoristiskt men tyvärr tyngs ibland hans berättelser av alltför många tidsangivelser av dagbokstyp. Dessutom kunde de sista kapitlen om författarens resor, engagemang i föreningsliv och juridiskt författarskap saklöst ha utgått. De saknar läsvärde i detta sammanhang.

Karl Erik Rosén, En rådmans liv. Eget förlag.