Var dock professor och vetenskapsman – inte nazist

Införd i NLT 1996 och TSL 1996

En av de läror som omhuldades av nazisterna kallades geopolitik. Både namnet geopolitik och själva begreppet är skapat av Rudolf Kjellén, född på Torsö och under sin levnad verksam som professor i statskunskap i Göteborg och Uppsala men också som riksdagsman. Han var förvisso inte nazist men stor och varm tyskvän, omstridd vetenskapsman och konservativ politiker fram till sin död 1922.

Geopolitik. Detta ord är i dag bortglömt, men var på tjugo- och trettiotalen mycket laddat. Enligt Kjellén innebar geopolitik att geografiska och politiska förhållanden bestämmer hur en stat agerar internationellt. Ekonomi, befolkningsförhållanden, läge och resurser av olika slag inverkar på ett lands utrikespolitik och s k geopolitiska beräkningar kan tas som förevändning för att utvidga en stats område. Naturligtvis på bekostnad av ett annat land.

Kjellén presenterar sina idéer i flera skrifter, i vilka han hävdar att stater är ett slags levande organismer, som alla har varierande livsduglighet och framtidsutsikter. Snarlika tankar om kampen för tillvaron och om att den strakare har störst möjlighet att överleva återfinns hos Darwin och det är alldeles uppenbart att Kjellén lånat tankegods från utvecklingsläran.

Många av Kjelléns böcker översattes i Tyskland, där tysken Karl Haushofer omstöpte geopolitiken i nationalsocialistisk form. Enligt Haushofer krävde varje rike livsrum, ”Lebensraum”, och kunde därför med den starkares rätt ha moralisk befogenhet att med krig och våld utvidga sitt territorium.

Hitler tog starka intryck av Haushofer, liksom Mussolini och de styrande i Japan. På så sätt kan geopolitiska läror sägas vara indirekt orsak till Hitlers annektering av Österrike och Tjeckoslovakien, till Mussolinis anfall på Abessinien och till Japans krig mot Korea och Kina. Grumligt geopolitiskt tänkande kan på så sätt också ha satt i gång Andra världskriget.

Född på Torsö. Rudolf Kjelléns far var kyrkoherde på Torsö och efter en lycklig barndom i en idyllisk prästgård gjorde flit och begåvning att sonen fick gå den lärda vägen över Skara Läroverk till Uppsala Universitet. Där blev han 1890 filosofie doktor och efter några år som professor i statskunskap i Göteborg blev han kallad till den ansedda skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap i Uppsala.

Redan under sin västkusttid hade Kjellén engagerat sig politiskt på den konservativa sidan och varit en av initiativtagarna till de s k Unghögern. Han medarbetade flitigt i högerpressen och höll ofta engagerade tal, gärna med historiskt innehåll och stundom med starka övertoner. Hans politiska intresse gjorde att han valdes till riksdagsman i flera omgångar och han blev särskilt känd och omtalad, när han i Riksdagen ivrigt propagerade för ett svenskt deltagande i Första världskriget på tysk sida; en av hans motiveringar var att krig hade ett högt moraliskt livsvärde. Men han hade säkert reagerat mot Hitlers yttrande att krig gjorde människor friska. Självfallet hade han också, om han fått leva, protesterat mot nazisternas vantolkningar av hans vetenskapliga skrifter och tagit avstånd från allt vad trettiotalets diktaturer förde med sig i form av rasism, koncentrationsläger och massmord på soldater och civila.

Omtyckt och populär. Kjellén blev omtyckt som akademisk lärare och höll fängslande föreläsningar – inte för inte var han professor i vältalighet. Hans tal i riksdagen ansågs lysande och fyllde bänkar och läktare till sista plats. Han citerades flitigt i tidningarna och var en av sin tids mest kända personer, älskad av karikatyrtecknare. Han intresserade sig naturligtvis livligt för tidens brännande frågor, t ex försvars- och rösträttsreformerna, där han intog en utpräglat konservativ hållning och kraftfullt och framgångsrikt kritiserade liberaler och andra som hade skiljaktiga uppfattningar.

I Uppsala valdes han till inspektor för Västgöta nation och deltog där som en av de gladaste vid middagar och fester. I Kjelléns konservativa och nationelle värderingar ingick det också att stödja hembygdsrörelsen. Han kom därför att bli en av initiativtagarna till Vadsbo Hembygds- och fornminnesförening och han har också medverkat i föreningens tidskift, Vadsbobygden.

I dag är Rudolf Kjellén glömd och det känns tråkigt, särskilt för oss i Mariestad. Att den av honom uppfunna geopolitiken verkar ha avsomnat känns däremot bra, den lämnar få sörjande efter sig. Kjelléns minne kunde gott respekteras och omhuldas mer, det var ju inte hans fel att nazistiska vetenskapsmän omarbetade och vantolkade hans teorier och idéer så att de bättre skulle passa deras aggressiva syften.

Kjelléns namn skall alltså inte förknippas med Hitlers, Görings och Goebbels, man borde hellre förbinda honom med en annan tysk, nämligen Bismarck, den konservative järnkanslern som enade Tyskland 1871. Denne hade en stor beundrare i Kjellén och dessa två verkar i mångt och mycket ha varit samma andas barn, trots avståndet i tid och rum och trots att den ene var en utpräglad teoretiker och en andre en praktisk realpolitiker.