Möter exotiska miljöer och kufiska människor

Införd i NLT April 2006

C-J Charpentier är f d kultursekreterare i Lidköping och känd för NLT:s läsare som flitig konstskribent och rapportör från de skånska bygder där han numera bor. Men han är också en globetrotter med Asien som specialitet, han torde vara en av Sveriges främsta kännare av Afghanistan. Men han är också hemmastadd i Frankrike och andra länder och upplevelserna från sina resor skildrar han gärna i böcker. I en nyutkommen bok skriver han en om en intensiv tid sin gröna ungdom då han bodde i Istanbul ett halvt år.

Boken, den heter Hemligheter vid Bosporen, börjar då författaren rymmer från sin militärtjänst och sätter sig på tåget till Istanbul. Han har läst turkiska på universitetet och är intresserad av orientalisk kultur och vill därför lära sig mer om språket och människorna. Iklädd  jeans och skinnjacka och med boots på fötterna, en uniform som Charpentier ännu bär, ter han sig som en främmande fågel, nära nog som en hippie, när han stiger av tåget.

Mötet med turkarna underlättas dock av att han kan lite turkiska och han gör snabba framsteg i sina studier av språket och kulturen. Han får god hjälp med detta genom att flitigt umgås med servitörer, portierer och promiskuösa damer. Hela boken är full av samtal med dessa och andra och Charpentier kryddar sin framställning med turkiska glosor; det gör att boken nära nog får karaktär av lärobok. Till detta bidrar tillbakablickarna i Turkiets historia, som är både lärda, intressanta och roliga. Författaren har ett fint sinne för humor och boken är fylld av dråpliga händelser och originella människor; den bjuder därför på både situationskomik och roliga porträtt.

Hemligheter vid Bosporen är nog författarens hittills bästa bok, han skildrar gatuliv, dofter och människor så att läsaren tycker sig se Istanbul framför sig. Det visar det här t ex den här skildringen av hans ankomst:  ” ORIENTEN!  Jag stod där i ångvisslans efterbörd med smärtingtrunk och reseskrivmaskin, viftade bort ettriga taxichaufförer, gatuförsäljare, tiggare, hallickar, förvridna rakitisbarn, förmodade pederaster och avdankade byrådirektörer som alla ville tjäna en peng som guider och mellanhänder.”

Den sista tiden i Istanbul blir dock dramatisk, sexdagarskriget med Israel i huvudrollen bryter ut och alla som kan tas för judar blir hatade och misstänkta. Charpentier tror sig förföljd av turkiska hemliga polisen och inbillar sig att vara skuggad och iakttagen överallt. Till slut är han glad över att kunna sätta sig på tåget till Sverige. Där återupptar han sina studier i Uppsala och lyckas få ett läkarintyg så att han slipper göra sin återstående militärtjänst i buren. Boken får alltså ett lyckligt slut och författaren går mot vidare öden.

Charpentier ger en sannolik bild av Istanbul för 40 år sedan och försvarar mycket av arabisk kultur, men gör också så att läsaren får många av sina fördomar om Orienten bekräftade. Boken är både lättläst, lärorik, underhållande och rolig och borde locka en stor läsekrets.

C –J Charpentier, Hemligheter vid Bosporen, Förlags AB Gondolin. 208 s.