Unikt foto visar nazistmöte i Dalarna 1933

Lidköpingsbor närvarande.

När Hitler förde fram sitt politiska budskap i Tyskland på 20-talet väckte detta intresse även i Sverige. Idéerna om rasens renhet och demokratins bankrutt tillsammans med beundran för allt tyskt fick många svenskar att sympatisera med den nationalsocialistiska ideologin. Men den svenska demokratin stod emot och nazisterna kom aldrig att med sina bruna trynen få grymta i riksdagen men lyckades tyvärr komma in och böka på fullmäktigemöten i många städer och kommuner.

Nazisternas uteblivna framgångar i Sverige berodde också på att det under hela 30-talet rådde fullt inbördeskrig mellan olika nazistpartier; ca tio stycken hann att dyka upp för att lika snabbt försvinna. De två största var Sveriges Nationalsocialistiska Parti (SNSP) och Sveriges Nationalsocialistiska Arbetar Parti (SNAP), det senare hade ett mer socialt partiprogram men de hade bägge rasismen och judehatet gemensamt.

En svensk Fuhrer.

Ledare för SNSP var Birger Furugård, en veterinär från Värmland, som redan på 20-talet fängslats av de nazistiska lärorna. Han gjorde upprepade studieresor till Tyskland och mottogs där hjärtligt av de tyska ledarna, bl a av Göring och Himmler. Han fick också följa med på valturnéer för att se och lära och han höll också tal i Tyskland. Vid ett till fälle var Hitler åhörare och han berömde då Furugård och gav honom goda råd ,som denne försökte följa efter bästa förmåga. Från Tyskland kom också ekonomiskt bistånd och en svensk naziströrelse växte långsamt fram.

Furugård var dock en slarver och hade dålig hand med både sin egna och partiets pengar. Han blev beskylld för förskingring, korruption och spritmissbruk. Detta ledde till att han med buller och bång avsattes. En ny svensk Fuhrer trädde då genast fram ur de smutsbruna kulisserna. Han hette Sven Olof Lindholm och hans parti SNAP. Han lyckades dock aldrig ena den svenska Nationalsocialismen, utan olika nazistiska organisationer kom att bekämpa varandra hela 30-talet. Detta var säkert till nytta för den svenska demokratin.

Populism.

Bilden ovan från 1933 visar att Furugård drog många åhörare till sina möten. Just i Dalarna hoppades han att hans politik skulle slå an. Han kände sig som en ny Gustav Vasa och räknade med att dalkarlarna skulle vara de första att uppskatta honom som en svensk landsfader och hjälpa honom till makten.

Vad lockade då Furugård med vid sitt möte? Jo, han bjöd som förrätt på ett socialt program. Kommunen skulle vidtaga olika åtgärder mot arbetslösheten och staten skulle skänka jord för att odla upp Norrland. Han utlovade också ett socialt välfärdsprogram inom skola, vård och omsorg och gav också löften om koloniträdgårdar åt alla som bodde i städer.

Men sedan kom han till huvudrätten och den var helt och hållet rasistisk. Han talade om att bevara den svenska rasens renhet, detta skulle ske genom tvångssteriliseringar av zigenare, tattare och handikappade. Alla judar skulle ställas under främlingslag för att lätt kunna utvisas och skulle förvägras statliga arbeten. Detta recept verkar vara ordagrant översatt från tyskan.

Som dessert bjöd Furugård på en blandad moralisk kompott, snusklitteratur skulle förbjudas, liksom all negerjazz medan däremot den rent svenska musiken borde uppmuntras. Han framförde också den åsikten att sunda religiösa värden kunde tillåtas medan frikyrkornas inskränkta hållning i de flesta frågor brännmärktes.

Varken vid mötet i Dalarna eller i övriga Sverige lockade Furugårds populistiska meny mer än ett fåtal. Väljarna var svårflörtade och tyckte inte om de, visserligen nymodiga, men tydligen ändå osmakliga anrättningarna.

Moteld.

Den svenska fackföreningsrörelsen tog också tidigt avstånd från nazismen och den fördömdes och kritiserades på de flesta arbetsplatser. Regering och riksdag försökte också att efter bästa förmåga med demokratiska medel anlägga moteld mot de tyska idealen och fick hjälp av tidningar, författare och andra ,som förstod vart nazismen skulle leda.

De svenska nazisterna fick som mest 50 000 röster vid riksdagsvalet 1936 och det tycker vi idag var onödigt många. Men det kan ju ha berott på att 30-talets svenskar var både godtrogna, naiva och politiskt oerfarna. Detta kan vi idag till nöds ursäkta.

Däremot är det anmärkningsvärt att det i dagens Sverige fortfarande finns nazister som hyllar 30-talets unkna idéer; de har ju både backspegel och ett facit att titta i. Där hittar de koncentrationsläger, mord tortyr, brutalitet, censur, tankeförtryck, krigsförbrytelser och ett världskrig med miljoner oskyldiga döda. Att inte kunna lära av detta vittnar om antingen dumhet eller historisk okunnighet; dessvärre verkar det som om dagens skinheads och andra nynazister har outtömliga förråd av bäggedera.

Lag mot politiska uniformer

För att stoppa nazisterna kom det 1933 en lag som förbjöd politiska uniformer på offentlig plats. Detta kringgick nazisterna på så sätt att alla åhörare på deras politiska möten fick lösa medlemskort och mötet blev på så sätt inte offentligt. Kanske var det detta som fick de båda semestrande lidköpingsborna, spannmålshandlanden Harry Rosén och järnvägsmannen Ivan Hartung, att på avstånd studera Furugårds möte. De var skeptiska till de nazistiska idéerna men också nyfikna på dem. Men de hade verkligen ingen lust att registreras som partimedlemmar. En kamera fanns dock med och det unika kortet från ett svenskt nazistmöte ur fågelperspektiv hamnade inom kort i familjealbumet. Och det är nog värt ett bättre öde än att begravas där.